Katalanskan (català) är ett romanskt språk, närmast besläktat med occitanskan. Språket talas idag främst i de spanska regionerna Katalonien, Balearerna och Valencia (där det kallas valencianska), i Roussillon i södra Frankrike, i Andorra och i staden Alghero på Sardinien. Katalanska är officiellt språk i Andorra och tillsammans med spanska officiellt språk i Katalonien, Balearerna och Valencia. Språket talas idag av 7–10 miljoner människor. Det är Europeiska unionens största språk utan stat.
De första litterära texterna på katalanska var religiösa texter, kända som Homilies d’Organyà, från slutet av 1100-talet. Den samtida trubadurlyriken författades i regel på systerspråket occitanska, men ett antal trubadurer var från Katalonien och några skrev också på det egna språket. Sekulära texter på katalanska blev vanliga på 1200-talet, med Ramon Llull (1232–1316) som ett framträdande namn. Llull, som var från Mallorca, räknas som en pionjär i den katalanska litteraturen och genom hans främst religiösa och filosofiska prosaverk berikades katalanskan med många ord och termer.
Under 1200- och 1300-talen författades fyra stora litterära krönikor över den tidens kungar och historiska gestalter i det aragoniska kungadömet. Valencianaren Joanot Martorells episka hjälteroman Tirant den Vite (katalanska: Tirant lo Blanc) publicerades ursprungligen 1490. Den var ett av sin tids mest inflytelserika litterära verk. Men från denna tid och fram till 1700-talet upplevde de katalanskspråkiga områdena en ekonomisk och kulturell nedgång, La Decadència (Nedgången), och den katalanska litteraturen hamnade i bakvatten i förhållande till den spanskspråkiga kulturen.
Under dessa århundraden försvann katalanskan i praktiken som litterärt språk. Men under romantikens 1800-tal uppstod en kulturell rörelse, La Renaixença (Renässansen), med en stolthet inför den katalanska medeltiden, som åter började använda katalanskan som litterärt språk. Som rörelsens startskott ses Bonaventura Carles Aribau och hans diktverk Oda a la Pàtria (Ode till Fosterlandet).
I början av 1900-talet hade en i högsta grad levande och rik litteratur på katalanska utvecklats, men de spanska fascisternas seger i spanska inbördeskriget (1936–39) tvingade många katalanska intellektuella och författare i exil, inför hotet av politisk förföljelse. I början av Francos diktatur fick katalanska nästan inte alls användas i massmedier och litteratur. Enstaka namn som poeten Salvador Espriu fortsatte dock att publicera sig på språket under perioden. De hårda reglerna kring katalanska kulturyttringar lättades successivt upp och från 1960-talet blev det åter möjligt att ge ut skrifter på katalanska.
Den moderna katalanska litteraturens stora klassiker, Mercè Rodoredas La Plaça del Diamant (Diamanttorget) gavs således ut i Barcelona 1962. Efter övergången till demokrati efter Francodiktaturen (1975–78) kom 1980 års återupprättande av det katalanska regionala självstyret. Därefter har det litterära livet och bokutgivningen på katalanska återgått till det normala, och den omfattande litterära produktionen på katalanska stöds av en aktiv kulturpolitik som syftar till att främja katalansk kultur. Framträdande författare från andra halvan av 1900-talet är namn som Joan Brossa, Pere Calders, Montserrat Roig, Jaume Cabré och Quim Monzó.
Den 23 april varje år firas i Katalonien Sant Jordi-dagen. Det är den stora bok- och rosfesten, ett av de viktigaste datumen i regionens kalender. Folk går man ur huse för att köpa och ge varandra böcker och rosor. I byar och städer är centrala gator och avenyer avstängda för biltrafik och istället fyllda av människor och bokstånd. I vart och vartannat gathörn säljs rosor. I huvudstaden Barcelona deltar hundratusentals människor i alla åldrar i vad som är ett av Europas största gatuevenemang.
Vad ligger bakom denna unika kulturmanifestation? Historien först: den 23 april någon gång under senantiken dog en romersk soldat martyrdöden och den figur vi kallar Sankt Göran trädde in i den katolska helgonkalendern. Som Sant Jordi blev han sedermera Kataloniens skyddshelgon och hans dag har firats med offentliga festligheter i regionen sedan medeltiden. Enligt en lokal legend terroriserades invånarna i en katalansk by av en drake.
För att blidka draken tvingades byn varje dag offra en människa, vald med lott. Men när turen kom till kungens dotter dök Sant Jordi upp i skepnad av en riddare och dödade draken med sin lans.
Ur drakens blod sprang en rosenbuske med röda rosor upp. Detta är det medeltida ursprunget till Sant Jordi-dagen som de förälskades dag och traditionen att ge varandra rosor.
Särskilda marknader med rosor har därför hållits kring den dagen ända sedan 1400-talet.
Böckerna kom senare, för snart 100 år sedan. Året var 1931, Spanien hade just blivit republik och några år tidigare instiftat en årlig Bokens dag. I Katalonien fanns en stark vilja att manifestera och främja katalansk kultur och det katalanska språket vid sidan av den dominerande spanska kulturen. Detta var möjligt i den nybildade republiken och regionens egna årliga bokfestival förlades till den redan etablerade Sant Jordi-dagen den 23 april – som kom att bli Kataloniens kulturella nationaldag.
Sedan dess har Sant Jordi-dagen haft upp- och nedgångar – men aldrig upphört att firas. Under spanska Inbördeskriget 1936–39 var det svårt för bokbranschen att få tillgång till papper. Under Francodiktaturen rådde omfattande censur och svårigheter att publicera på katalanska. Först på 1950-talet lättade detta kulturella förtryck något och bokutgivning på katalanska kunde komma igång, om än i begränsad omfattning. Sedan demokrati återinfördes efter Francos död 1975 har den årliga bokfesten i Katalonien bara fortsatt att växa. Omkring två miljoner böcker och sju miljoner rosor säljs på denna enda dag i Katalonien – med en befolkning på 8 miljoner…
Och dess betydelse idag? Sant Jordi är ingen helgdag, men det är lätt att se bokfesten som en världslig och kulturell högtidsdag – en hyllning till det tryckta ordet, till litteraturen – den fysiska boken. Folk går ut på lunchen eller tar ledigt en stund från jobbet för att ge sig ut i havet av bokköpare. Författare signerar sina böcker, diskuterar dem. Men det stannar inte där: rosorna köps i de allra flesta för att ges till nära och kära, men Sant Jordis själ vill att även böcker ska ges bort. Signerande författare frågar: ”Till vem ska du ge den…?” Det handlar således om ett firande av kärleken till böckerna – men också av känslor och närhet mellan människor. Språkfrågan katalanska-spanska läggs åt sidan och på Sant Jordi säljs ungefär lika många böcker på båda språken.
Fenomenet Sant Jordi har fått genomslag och spridning internationellt: liknande aktiviteter organiseras i många länder världen över, bl.a. i Frankrike, Storbritannien, Tyskland, USA, Mexico och Japan. Sant Jordi-dagen är kandidat till UNESCO:s lista över världens immateriella kulturarv och 1995 gjordes den 23 april av UNESCO till Internationella bokdagen. Då sade UNESCO:s dåvarande generaldirektör Federico Mayor Zaragoza: ”När vi firar bokens aktiviteter […] firar vi också de friheter som gör dem möjliga, främst yttrandefriheten och tryckfriheten. Det är sköra friheter, utsatta för många hot” Idag, trettio år senare, är de orden än mer giltiga.
Livstidspris för hela författarskapet — katalansk litteraturs motsvarighet till Nobelpriset.
2026: Biel Mesquida · Tidigare: Mercè Rodoreda (1980)
Ett av de mest prestigefyllda romanpriserna på katalanska, utdelat av Òmnium Cultural.
2026: Carles Rebassa · Tidigare: Rodoreda (1966)
Högst prissumma och vinnaren blir nästan alltid en storsäljare.
2026: Agnès Marquès · Tidigare: Pere Gimferrer (1983)
Romaner och essäer — delas ut på trettondagsafton varje år.
2026: Francesc Torralba · Tidigare: Carme Riera (1994)
Ett av de främsta katalanska poesipriserna.
2026: Jaume Coll Mariné · Tidigare: Maria Mercè Marçal (1976)
Det finaste priset för noveller, uppkallat efter den stora katalanska författarinnan.
2026: Marc Artigau i Queralt · Tidigare: Rodoreda (1957)
Carrer de Mallorca 237
Tre filialer med komplett urval. Den största har café med uteservering i en blomstrande innergård.
Carrer Ferran 41
Katalansk skönlitteratur och konstböcker på antika hyllor bakom en jugend-fasad. Sedan fyrtio år.
Carrer de Pau Claris 144
Internationell profil med brett utbud på engelska och franska. Läsklubbar och debatter.
Carrer de l'Escorial 94
Liten kvartersbokhandel i utkanten av Gràcia med nyheter och klassiker.
Carrer de la Diputació 249
Dynamisk bokhandel med debatter, läsklubbar, högläsning och vermut-kvällar.
Carrer Verdi 12
Förkärlek för film och humaniora. Klassiker och titlar från utvalda förlag.
Carrer de Balmes 26
Barcelonas äldsta bokhandel i drift, grundad 1925. Betydande tyskt avsnitt.
Rambla de Catalunya 37
En av de största bokhandlarna i Barcelona med mycket brett utbud i rymliga lokaler.
Carrer Casanova 32
Tre filialer med komplett urval. Den största har café med uteservering i en blomstrande innergård.
Carrer de Pau Claris 85
Ett brett sortiment inom litteratur, filosofi, samhälle, konst, film, musik och barn- och ungdomslitteratur. Bra på att söka efter sällsynta och utgångna böcker.